punkteacher

Nu har det blivit sommarlov! Alla mina elever hade skolavslutning i fredags och jag har nu börjat jobba på mitt sommarjobb, vilket innebär att sitta på kundtjänst på ett stort bredbandsföretag. Mycket har hänt där, men det är inte riktigt vad denna blogg handlar om så därför kommer jag inte uppdatera min blogg i sommar mer än då det händer något nytt på lärarfronten.

Jag vill bara meddela att jag hur som haver klarade Geografi B galant under vårterminen samtidigt som jag vikade, vilket jag anser att jag skall ha stående ovationer för. Det har inte varit det lättaste och jag lyckades till och med få VG på min B-uppsats! Tjoho! (För er som inte vet, VG är det högsta betyg man kan få på universitet och kan alltså jämföras med ett MVG.) Så jag är självfallet mäkta stolt!

Under sista veckan som jag jobbade fick jag äran att vika på högstadiet på andra sidan staden i SO. Jag skulle vika för den SO lärare som är mycket omtyckt och som eleverna tidigare strejkade för. Jag kände att det var stora skor att fylla. Jag skulle förbereda eleverna för ett Geografiprov om Afrika. Jag som alltid har hatat geografiprov blev mycket imponerad av lärarens upplägg av provet. Det var liksom inte blinkarta om Afrika som skulle vara själva provet utan provet var upplagt så att man skulle använda sig av kartboken för att svara på frågorna. Det var helt genialiskt! Jag anser ju inte att man i nian skall kunna alla länder i världen. Dock anser jag att man i nian skall kunna använda sig av en kartbok och genom den kunna ta reda på alla länder i världen. Detta var alltså provet! Superbra! Syftet med provet var alltså att lära sig att slå i kartboken.

Allt gick bra fram till en lektion då jag skulle ha en av åttorna, alla klasser jag hade var åttor. En kille kommer fram till mig och börjar snacka jättemycket om allt mellan himmel och jord och var supertrevlig. Han ansåg sig kunna så pass mycket så att han  inte behövde förbereda sig inför provet och dessutom hade han redan avverkat blindkartorna och "afrikakrysset". Jag ansåg att om han nu ansåg sig vara väl förbered så skulle inte jag vara den som tjatatde. Jag bad honom dock att kolla en extra gång så han inte kände att han inte klarade av provet på provdagen. Senare började han spela musik på mobilen, vilket många gör på den skolan och jag har länge frågat mig var alla headsets till Sony Ericson Walkman tagit vägen, för inte en enda elev verkar ha den. Denna elev spelade dock en låt som jag kände igen som nationalistisk. Jag bad därför honom att stänga av musiken varpå han kontrade med "vet du vilka det är eller?". Först och främst spelar det ju ingen större roll, eftersom all rasistisk musik är bannlyst från min närhet. (Och ja; de flesta banden som utåt är "nationalistiska" är även rasistiska). Jag svarade honom med att jag trodde det var "Völunds Smed", han svarade att det var Ultima Thule och jag svarade att jag ville att han skulle stänga av. Han sade att det inte var något rasistiskt med den musiken, men jag svarade att jag ansåg att deras åsikter räkckte för att klassas som rasistmusik. Han stängde av och bläddrade vidare i sin mobil. Jag gick runt bland eleverna och hjälpte dem och hörde något igenkännande i mina öron. Tillslut kommer jag på att det är bandet "Somalia Kickers" jag hör med låten "Blattesvin". Jag blir vansinnig och säger åt min elev att jag inte tolererar sådan musik på mina lektioner och frågar honom om han inte förstår vad låten handlar om. Han svarar att det är en bra låt med bra budskap, varpå jag förstår att det inte är någon idé att pränta in ett budskap på den korta tiden det är kvar. Jag förklara helt kort och gott att han kan åka dit för hets mot folkgrupp genom att spela musiken, vilket räckte för att han skulle dtänga av. Efteråt fick jag ingen chans att prata vidare med honom, vilket jag hade tyckt varit bra. Jag skrev dock ned hela historien till läraren så han fick reda på vad som hände.

Jag vet inte om eleven brukar spela rasistmusik på lektionerna ofta men han spelade det verkligen för fel person. Jag har länge, med kvälvningar i halsen, lyssnat igenom mycket nazistmusik och präntat in banden. Dels för att kunna informera eleverna om nynazism och dels för att sprida information till andra lärare. Somalia Kickers är ett extremt band som är väldigt gammalt, därför kommer man inte längre i kontakt så ofta med det, men lika populärt att ladda ned bland eleverna än idag. Även fast jag vet att det finns elever som lyssnar på denna musik, gör det lika ont varje gång jag ser det. Jag vill ge tips till alla lärare, blivande lärare och även föräldrar att inte vara rädd för att lyssna på musiken. Lyssna igenom musiken, läs på om banden, Då blir det lättare att känna igen och kunna motverka! Självklart tar det emot att lyssna, men försök att åtminstone läsa texterna så du känner igen dem. Många band är grymma på att på ett diskret sätt nässla sig in.

Just i denna klass blev det dumt även för att det var inför ett Afrikaprov (Somalia Kickers) och dels för att det finns 4 solklara elever med utländsk bakgrund. En från Bosnien, en från Brasilien, en kurd och en från Vietnam. Men enligt denna elev är väl dessa elever inte "blattar" vilket på ett sätt är skönt men ett sätt är skrämmande.


I sommar väntar jag besked från flera skolor om jag får jobb, eller ens komma till en intervju. Jag har sökt på olika orter, både nära och långt borta. Snälla, låt mig åtminstone komma till intervju! Annars får jag väl tillbringa hösten med extraplugg och vik.

Måndag...

Vad har jag gjort i helgen om inte skrivit B-uppsats i geografi. Hela helgen. Jag ville jobba på så att jag har tid att jobba denna vecka. Dock fanns det bara två jobb inlagda hittills.

Idag var jag i min fina trea igen. Så underbara de är. Fast bråk blev det igen. Jag fick medla i ett bråk mellan "tjejgänget" och de tre "coola" killarna. Alltså de som anser ligga högst i rang i klassen. För övrigt är det där ett otroligt konstigt fenomen. Varför är det alltid så? Varför går det vidare generation efter generation? Denna klass kommer väldigt bra överens annars, det finns ingen jag kan se som är direkt utanför. De "populära" är inte taskiga mot andra och de "icke-populära" har egna gäng. Men trots detta finns det folk som tar platsen som de coola. Underligt. Hur som helst, detta bråk tog tid. Eleverna kunde inte släppa det så jag satte mig i ett rum och medlade dem. Det såg precis ut som grannfejden måste jag säga, och då var det inte jag som placerade dem så heller utan det var de själva som satte sig på det sättet. Även det underligt. Men de satt mitt emot varandra och diskuterade. Det var faktiskt fint att se. Men jag tror de kände att jag tog deras bråk på allvar, även om jag tyckte att det var ett simpelt problem. Allt grundade sig i ett missförstånd. Tydligen var det inte heller första gången som de bråkade så de hade väl försökt lösa det själva tidigare. Till slut sade de förlåt till varandra och kunde till och med sitta bredvid varandra i klassrummet sedan. Det kändes fint. Tyvärr kunde jag inte vara med de andra i klassen vilket kändes som att jag försummade dem.

Idag var det så sjukt varmt på eftermiddagen att jag faktiskt tog av mig min cardigan. Mina tatueringar syntes då, vilka jag tidigare aldrig visat. Visst tycker jag att jag har rätt till att se ut hur jag vill och att jag inte skall lägga mig för fördomar. MEN, och nu kommer ett men jag inte riktigt tycker är bra men som jag ändå har funnit mig i, jag vet att jag har svårare att visa vad jag går för om man bara skall fokusera på hur jag ser ut. Piercingen, den enda jag har kvar, sitter i ansiktet så den har jag inte brytt mig om alls. Jag tänker liksom inte på den. Men tatueringarna är jag väldigt försiktig med. Hur som helst kände jag nu att eleverna hade lärt känna mig så att det inte skulle spela någon roll om jag har tatueringar eller ej. Dessutom är det inte samma sak att ha tatueringar i en klass med 10 åringar som i en klass med 14 åringar. 10 åringar kanske inte har sett lika mycket, eller kanske har föräldrar som blir upprörda. Det gick i alla fall bra. Jag fick bara massa frågor och de flesta tyckte de var fina eller coola.

Jag lär väl märka om jag får komma dit något mer efter att lärarna hört det eller föräldrarna. Men jag kände att jag inte kan svettas ihjäl heller bara för att vara fördomarna till lags. Jag tror att läraren, som jag brukar vika för, skall vara borta på onsdag också. Jag hoppas att de ringer mig om de behöver en vikarie.

Idag var jag hos min älskade trea. Det började så bra med ett varmt välkomnande direkt från eleverna då de uttryckte mer än väl att de var glada över att jag skulle vara deras vikarie. Jag trodde det var för att de gillade mig, vilket de också gör, men mest var det för att de hade haft en dålig vikarie igår. Det hade tydligen varit massa skit med henne om jag skall tro på allt som eleverna sade.

Hur som helst var det superskoj att träffa dem igen! Jag var rastvakt på lunchrasten och TVÅ bråk uppstod. Det första bråket var mellan två i den andra trean där en tjej började tokgrina och var helt sandig över hela kroppen. När jag frågade vad som hade hänt berättade hon att en kille hade sparkat och slagit henne. När jag pratade med killen hade tjejen börjat bråket genom att kalla honom massa fula saker samt sparkat på honom. Svårt att veta i vilken ände man skall börja då. Jag försökte i alla fall prata med dem så gott jag kunde och få dem att be om ursäkt till varandra. Men jag kom bara till att de ville ta det med sin fröken på lektionen sedan. Efter det kom några tjejer i min trea till mig och var osams. I ett tjejgäng så blir man ju osams hela tiden, det vet ju jag med. Dessutom känns det som att det är på liv eller död, så att hur lame situationen än lät för mig så var det givetvis deadly serious för dem. Allt som behövdes var i alla fall bara att samla alla tjejer och man sade förlåt. Sedan kramade alla varandra och blev vänner. Så härligt att det gick att lösa så smidigt!

Sedan trodde jag att jag hade tappat bort en elev, men han var bara på toaletten omänskligt länge. Han är en rolig unge han.

Hur som helst var det en dag där mycket hände. På måndag skall jag dit igen.

Nu har jag haft så mycket att göra så jag inte haft en tanke på att skriva här. Dock inte så värst mycket jobb, utan mitt sidopluggande som jag inte skulle vara det minsta engagerad i men som jag beslutat mig för att fixa.

Dessutom har jag kommit på att om jag inte får jobb i höst skall jag fortsätta med springvik samtidigt som jag skall försöka att klara av geografi c också. Fixar jag det har jag gymnasiet öppet för mig också. Då kommer jag vara Religion & Geografi lärare på gymnasiet och lärare för högstadiet i Religion, Historia och Geografi. Det betyder att jag har en större chans att få en fast tjänst! Jag tror jag är inne i en bra tanke alltså.

På vikfronten har det varit lite torrt, om jag inte räknar med förra veckan då jag skulle till Norberg för att göra research för min B-uppsats. Nog f-n fick jag erbjudande om en hel veckas vik och jag kunde inte ta det! Surt. Just nu är det egentligen bara uppsatsen som gäller, men jag måste försöka fixa vik också. Mycket att göra med andra ord, och sjukt svårt att få ihop det.

Igår var jag i min gamla femma som jag tidigare haft i en mellanstadieskola i stan. Den klassen är helt underbar! Känns superskoj att ha dem igen, och det märks att de börjar känna mig och vice versa. Jag har även varit lite på skolan på andra sidan stan. Den skola där jag varit sylärare och jobbat med asylbarn. När jag var där sist var det lite strejk bland mina elever eftersom de skulle få klassen splittrad och bli av med sin favvolärare. Medan alla var upprörda och ringde hem till elevernas föräldrar tyckte jag bara att det var skönt att se dem engagerade. Nu kanske det var så att alla elever som "strejkade" inte var så engagerade utan bara tog tillfället i akt att slippa lektioner, men ändå roligt att se att man vill förändra. Dock uppmanade jag mina elever att istället gå till kommunen och tidningar för att berätta om deras situation. Skolan kan ju ändå inte göra så mycket åt nedskärningar och inflation. Dock är det ju skitbra att man får reda på att handlingarna även drabbar eleverna.

Imorgon skall jag tillbaka till min underbara trea (den enda trean jag gillar). På måndag skall jag också dit. Spännande att se om de kommer ihåg mig och hur de kommer reagera. Sedan skall jag till mellanstadieskolan i stan och ha en sexa två gånger i veckan. Sjukt skönt att kontinuerligt komma tillbaka till samma skolor. Då kan man fullt ut koncentrera sig på lektionerna och slippa spänningen bland lärare, hitta rätt i ny skola samt slippa frågor som "vem är du?".

Jag skall försöka att uppdatera oftare...jaja. jag brukar skriva det.

Nu har jag fått besked från jobbet jag sökte och det blev ett........nej. Pga dålig ekonomi kunde de bara anställa en lärare sade de, även om jag tvivlar på att jag skulle blivit anställd om det fanns två tjänster. Men de sade att de skulle spara mina papper ifall det dök upp en tjänst som passade mig,

Nu får jag helt enkelt hoppas på tjänsten här i stan och att det kommer ut fler tjänster som passar mig. Jag kände mig ganska hoppfull förut på att ha en chans till tjänsten här i stan, ett stenkast från där jag bor, men nu har jag fått veta att en gammal klasskamrat från geografin också har sökt tjänsten. Han har dessutom svenska, vilket är ganska meriterande för denna tjänst. Dessutom skulle det kännas mycket bättre om det var så att han var dum i huvudet och kass som lärare. Men det är snarare tvärtom. Han är en superbra människa och dessutom befarar jag att han är en grym lärare, så han blir tuff att bräcka faktiskt.

Denna vecka har jag jobb alla dagar, vilket känns skönt. Två dagar på skolan ett stenkast här i från (där jag sökt jobb) och sedan två dagar på skolan i andra sidan stan, där jag jobbat i klasserna förr. Det är så skoj när det dyker upp jobb. Idag och imorgon är jag SO, vilket känns underbart eftersom det faktiskt är mina ämnen, och på onsdag och torsdag är jag SV/ENG.

På torsdag skall jag dessutom tatuera mig! Tjoho! Det känns kul att fortsätta på min hela arm äntligen. Svårare att dölja dock nu när det börjar bli varmt också. Fast jag döljer inte tatueringarna så värst mycket ändå. Jag visar ju hellre än svettas ihjäl, och idag var det rejält varmt. Men eleverna är ju inte det största problemet ang piercings och tattoos. Det är ju kollegor och rektorer som sätter käpparna i hjulet. Men än så länge är det ingen som sagt någonting, vilket är skönt. För jag går ju hela tiden runt och är beredd på att försvara mig. Jag tror dock att jag försöker kompensera mitt yttre med att vara overkligt trevlig, och det kanske fungerar då?

I onsdags var jag ju som sagt på arbetsintervju på min gamla högstadieskola. Innan vikade jag eftersom de inte hade fått tag på någon annan. Eftersom jag hade haft klasserna dagen innan, tyckte de väl att det vore bra om jag hade dem igen. Fast vi fick ställa in sista lektionen eftersom jag behövde dra på arbetsintervju.

Stressat blev det, minst sagt. Men det var nog bra eftersom jag inte hann tänka på att bli nervös, det var först när jag kom fram till skolan som nervositeten kom. Det första de frågade var om mina föräldrar, hur de mådde och vad de gjorde samt när jag hälsade på dem sist. Men de gjorde en rolig grej av det, vilket kändes skönt. Det hade nog känts ännu dummare om de bara låtsats som ingenting då alla i rummet visste att jag var deras dotter och att de kände mina föräldrar. Kanske var det bra att detta blev min första arbetsintervju, de visste ju lite vem jag var i alla fall, en mjukstart.

Jag tror jag gjorde ett gott intryck på dem, det kändes som de gillade mig. Men det är så svårt att veta. De kan ju bara ha låtsats och betett sig likadant mot andra. Problemet i mitt fall är att jag inte har utbildning på svenska som andra språk och det är ju en tjänst som lärare i en förberedelseklass. Så jag förstår om jag inte får tjänsten. De skulle höra av sig fredag senast måndag. Fredag har ju redan gått, utan svar, så jag inväntar måndagen då. Fast till 99% vet jag att svaret kommer bli ett nej eftersom jag tyckte mig höra att det var två personer som sökt som har SFI.

Jag såg dock i torsdags att en tjänst som SO-lärare lagts ut för skolan som ligger ett stenkast från där jag bor. Där vill jag jobba! Nära och bra. Ansökningstiden går ut i maj så jag har alltså sökt en tjänst trots att det finns 1% chans att jag kan få jobbet på min gamla högstadieskola. Skulle svaret imorgon bli att jag fått jobbet som SFI, vilket vore högst otroligt men ändå möjligt, blir det faktiskt lite klurigt. Pendlingsavståndet är trots allt 5 mil , alltså 10 mil tur och retur. 10 mil V/S 50 m, det är egentligen inget snack om vad som vinner där. Men å andra sidan skulle det vara så otroligt lärorikt att jobba som lärare i en förberedelseklass. SO-lärare har jag ju utbildning på så jobb som SO-lärare kommer jag få så småningom. Detta kanske är min enda chans att jobba som förberedelselärare. Hmmmmmm. Det är inte lätt alltså. Men skulle de ringa imorgon och säga att jag fick jobbet, ja då säger jag som det är att jag sökt ett annat jobb där jag infaller inom kriterierna och där pendlingsavståndet inte ens existerar. Men jag kommer ändå tacka ja, och kolla ifall det går att få det öppet på något sätt. Men det är ändå tveksamt. Jag vill ju liksom både ha kakan och äta upp den. Jag vill ju veta om jag får jobbet här i stan innan jag bestämmer mig för vad det blir.

Jag uppdaterar detta så fort jag vet, troligtvis imorgon.

Förresten har jag nog blivit grymt förkyld vilket inte är bra alls för mina vik. Blä!

Jag har varit dålig på att uppdatera denna blogg. Det blir lätt så när man har en personlighet som tröttnar på precis allting om det inte händer något nytt.

Det enda som egentligen har hänt sedan sist är att jag haft 4 dagars vik i en trea på en skola mitt i stan. Det är en superliten skola med "rika" barn som aldrig egentligen varit nära en invandrare i hela sitt 10 åriga liv. Detta märktes tydligt då de skulle träffa sina brevvänner sedan ettan som går på en skola på andra sidan stan. I denna del av stan ligger flyktingförläggningen och därför både bor och går det mycket invandrare här. Detta var eleverna otroligt fundersamma över. Jag blir mörkrädd när jag ser att dessa barn är så otroligt isolerade. Det var som min kollega sade; andra har brevvänner i andra länder, för oss räcker det med att barnen har brevvänner på andra sidan staden. För dessa kan brevvännerna lika gärna på på andra sidan jordklotet. I vilket fall var dessa elever otroligt mysiga och jag som tidigare inte haft så bra erfarenheter av lågstadiet blev otroligt överaskad och väldigt glad! Dessutom, på denna resa till andra sidan staden, fick jag träffa mina elever som jag hade då jag vikade som syslöjdsfröken. Det var roligt att de kom ihåg mig. Ena tjejen på den skolan heter Fatima precis som min bästis vilket hon hela tiden påpekar. Kul att barn kommer ihåg så mycket!

I övrigt har det varit väldigt dåligt med jobb eftersom det varit påsk. Men jag har sökt lite jobb varpå jag fick ett samtal nu förra veckan med förfrågan om jag kunde komma på arbetsintervju på min gamla högstadieskola. SUPER! Äntligen känns allt så hoppfullt igen angående fast jobb! Detta är en tjänst som SFI, Svenska för invandrare. Jag är ju inte utbildad som detta men jag vill verkligen testa att jobba inom detta. Jag tror dock att de enbart ringde på grund av mitt efternamn då rektorerna känner mamma och pappa. Men jag skall dit imorgon och då skall jag inte ens nämna dem. Jag vill inte att mitt första jobb skall grundas på svågerpolitik utan på vem jag är. Jag har alltid sagt att jag inte skall tillbaka till skithålan, men jag känner ju till skolan och flytta dit skall jag inte om jag får jobb. Jag har ju faktiskt pendlingavstånd, även om det är lite långt. Hur som helst är jag otroligt pepp!

Idag har jag vikat på skolan på andra sidan staden. Hade enbart åttor. Otroligt lugna åttor måste jag säga. Även om sista lektionen inte gav eleverna någonting mer än att snacka musik och tjata om hur man inte kommer långt i livet med att vara negativ hela tiden. Dessutom satt två elever och käkade limpatroner från en limpistol. De blev mycket förvånade då jag påpekade att det inte var hälsosamt. Herre Gud. Kändes som en hel klass med Ralph Wiggum.

Imorgon innan intervjun skall jag faktiskt jobba. Det blev massa missförstånd med bemanningen men till slut gick jag med på att jobba innan intervjun, trots att de får ställa in sista lektionen för att jag inte kan vara där. Känns så sjukt kul att de vill ha mig där! Helt fantastiskt! Jag skall även tillbaka 29:e & 30:e och ha samma klasser igen. Det är roligt när man får komma tillbaka och ha eleverna. Även om det inte är mina ämnen. Imorgon skall vi dock hålla på med roliga saker på svenskan. Det ser jag fram emot.

I onsdags fick jag samtal från bemanningsenheten. De ville att jag skulle vika på skolan som jag tidigare varit textillärare på. Jag skulle vara i en klass med asylsökande barn. Jag tackade ja, trots att jag aldrig arbetat med sådana barn tidigare. Det enda jag visste om klassen var att de inte kunde bra svenska och att man inte visste vilka barn som skulle vara där för dagen. Man visste inte ens om ett barn kommer vara kvar i sverige nästa dag. Jag fick ett bra mottagande från eleverna och från assistenten som var i klassen. Det var lite annorlunda att känna att man inte alltid blev förstådd och det var svårt att kommunicera på ett bra sätt. Men allting gick bra och jag har verkligen fått en AHA-upplevelse. Att se motivationen hos dessa elever att lära sig svenska språket, trots att de inte vet om de ens behöver kunna prata svenska om en månad, var helt underbart. Att veta att kommunen finansierar dessa barns utbildning var också helt underbart, eftersom kommunen inte kan vara säker på att dessa barn "kommer ge tillbaka något till samhället". Jag blev helt varm inuti. Det var speciellt en kille som gjorde mig helt berörd. Att se hur lycklig han blev bara för att man sade att han var duktig eller att han gjorde något bra. Hans vilja och hans kämpande för att lära sig och göra sig förstådd, helt otroligt! Jag tror jag har hittat det jag vill hålla på med. Jag måste forska vidare på detta projekt. Vad sägs om SO/Hemkunskap/Förberedelseklasslärare? Går det att få ihop det? Helt otroligt! Man har blivit färdig lärare, men ändå känns det som att man bara börjat utbildningen. Jag tänker bara suga i mig all ny kunskap och alla nya erfarenheter.

I morse ringde de från bemanningsenheten och ville att jag skulle jobba som textillärare på samma skola som jag jobbade på sist. Men jag sade nej och förklarade att den andra textilläraren hade uppträtt illa vilket hade gjort att jag inte ville riskera samma illa bemötande igen. De sade då att det var denna lärare som jag skulle vika för denna gång och jag förklarade att jag verkligen inte ville vika för henne. Tänk om något skulle gå fel, då skulle hon verkligen få rätt. Bemanningsenhetn förstod mig verkligen och sade att "då missar de en väldigt bra vikarie helt enkelt!" Det kändes så skönt! Att de verkligen förstod mig, men jag visste ändå inte om jag gjort r'ätt. Hoppas de förstod att jag vill fortsätta vika på den skolan, bara inte i textilslöjdsämnet.

Har inte skrivit på några dagar nu eftersom jag inte fått jobb. Men igår ringde de från Bemanningsenheten och frågade ifall jag kunde jobba som textillärare på en högstadieskola som jag aldrig varit på tidigare. Jag sade att jag kunde det, men att jag inte är textillärare och inte kan det riktigt. De sade att jag iallafall kunde testa, jag är ju trots allt utbildad lärare. Jag fick skjuts till skolan imorse eftersom jag inte riktigt visste var den låg. Jag fick nycklar, schema och klasslistor (dessvärre fel klasslistor) av en mycket trevlig kvinna på expeditionen. Första lektionen var med en supermysig åtta och allt gick jättebra, eftersom jag inte är helt lost när det gäller mönster, beskrivningar och begrepp, ända fram till att en kille skulle klippa i ett "mittlägg". Jag hade ingen aning om vad det var, men antog att man menade någon form av vliselin. Killen sprag iväg till den andra textillärare för att fråga varpå denne kommer in till mig och börjar ifrågasätta mig. Hon frågade ifall jag inte var lite dum som hade tackat ja till detta vik när jag inte "behärskade ämnet" och "tänk om inte hon hade varit där? Vad hade jag gjort då?". Hon tuggade på vidare tills jag kände mig som en liten lort under hennes sko. Fy F-N säger jag bara. Jag kände mig otroligt kränkt eftersom hon till råga på allt står och säger allt detta när klassen hör och ser på. Jag som alltid är ärlig med vad jag kan och inte kan och låtsas inte att jag kan svaret på en fråga bara för att verka viktig. Jag tycker mig ana tjänstefel här!

Jag undrade givetvis vad jag hade kommit till för sjuk skola där det var acceptabelt att göra så här. Men resten av dagen gick bra och "skulden" som "kollegan" givit mig innan hade försvunnit lite. Jag hade senare en klass 3, alltså på lågstadiet, vilket också gick bra eftersom de var så duktiga på att hjälpa varandra. Jag kom inte ens ihåg hur man knöt en maccramé, men det vet jag nu! I slutet av denna lektion kom lärare som jag vikade för tillbaka och hon var supertrevlig och förstående och hoppades bara att barnen varit snälla mot mig. Alltså var hon helt tvärtom mot sin kollega.

När jag lämnade in mina nycklar berättade kvinnan på expeditionen att de hade så svårt att få tag på vik på denna skola att eleverna ibland får sina lektioner inställda. Då frågar jag; Är det då fel av mig att hjälpa till så eleverna få sy klart sina kuddar, eller skulle vi hellre säga; "nej tyvärr, ni får inte ha någon slöjd idag, ni får en håltimme på 3 timmar istället"?

Igår var jag så trött att jag inte orkade göra någonting mer än att sova, därför kommer gårdagens redogörelse här istället.

Jag hade ju redan lagt upp spänningarna för att gårdagen skulle bli en rörig dag och det blev det. Jag var inte ensam om att inte förstå vad som hände. Jag visste knappt vad jag skulle ha för lektioner eller var jag skulle vara. Första lektionen skulle jag ha med enbart en tjej som får specialundervisning i SO. Hon ville dock inte gå på lektionen, så det blev ingenting. Sedan var det dags för lektionerna som inte var som andra lektioner. En duktig lärare hade gjort upp ett schema, men jag hängde inte riktigt med på vad som skulle göras. Jag gick bara till den salen jag skulle vara i och väntade in eleverna. Vi körde lite logikövningar så som sudoko, sänka skepp, fyra i rad, yatzi & kortspel. Vissa elever var till och med så ambitiösa att de gjorde egna luffarchack. Efter det hade jag och en lärare till SO under cirka 1½ timme. Eleverna fanns i två olika klassrum, två olika datasalar och i biblioteket, så snacka om att man fick springa och klona sig själv för att kunna vara överallt. Jag undrar så varför elever i en datasal förvandlas till odrägliga monster? Är det någon atmosfär där inne som får dem att tro att man kan bete sig hur som helst och att man inte är i skolan längre? Jag blir så trött. De var inne på den där "rotten" sidan som visar döda människor och då fick jag panik eftersom jag tycker det där är så vidrigt. Fascination över döden, fy fan! Men jag fick dem att sluta med skiten, tror jag, och fortsätta med sitt arbete. I klassrummet jobbade eleverna på otroligt bra och de blev nästan klara.

När dagen var slut skulle jag in till stan och köpa kattkäk och massa annat trist så jag fick springa runt på stan trots att jag hade sjukt ont i både fötter och ben. Men jag kände mig otroligt nöjd över dagens insats iallafall och eleverna var på så bra humör. De var så positivt inställda. Visst behöver de begränsningar, typ att veta att det inte är OK att gå in på rotten, men jag tror de mår bäst av att jobba i sin egen takt och ta sitt eget ansvar. Det blir ju oftast bra då!

Något roligt som hände igår var att jag blev erbjuden en tjänst på en skola precis där jag bor. Rektorn på denna skola ringde personligen upp mig vilket känns otroligt skoj. Det trista var att det var en Ma/NO-tjänst. Alla som känner mig vet att jag inte ens ligger på samma nivå som niorna i matte, snarare kan jag jämföras med sjuorna. Så det blev ju dessvärre ett nej från min sida. Men då vet de ju att jag finns iallafall, så de kanske ringer om en SO-tjänst nästa gång!


Idag jobbade min enskilda elev jättebra, och jag behövde inte leta så länge efter henne i korridoren på någon av lektionerna.

På SO-lektionerna med de två klasserna idag fick de göra klart sitt arbete om Jesus eftersom det skall vara redovisning på måndag. Trots veckors tjat har vissa elever fortfarande inte fattat att det skall vara inlämnat idag! Ibland alltså....
De som blev klara fick jobba med min lilla Bibelövning och mycket riktigt var det höga klagorop...men trots detta tyckte de nog att det var ganska skoj faktiskt. De klagade ingenting medan de jobbade och ingenting efteråt. Jag är otroligt nöjd med dagens insats!

Förresten, de killar som lovade att lyssna på mitt favvoband gjorde också det här. Betyget blev: "Det var inte jättebra, men absolut inte dåligt. Jag tror jag måste lyssna på några fler låtar faktiskt". Det var väl inte så illa pinkat för att komma från tuffa killar i sjuan?

Senare idag kom min bästis och hälsade på och hjälpte mig att köra mina grejer som jag hade på skolan hem till mig så slipper jag släpa på dem hela vägen. Det var supergulligt. Hon bor annars i Gbg men var hemma och hälsade på sina föräldrar och passade då på att göra en snabbvisit hos mig, trots att jag bor 7 mil ifrån henne..eller kanske 5.

Dessutom fick jag mina alldeles egna creepers idag. De snyggaste skorna i världen! Vet ni inte hur creepers ser ut får ni googla, de är för snygga för att beskriva...

Imorgon är min allra sista dag på denna skola, vad jag vet än så länge. Det känns trist att vara inne i "inringningsträsket" igen, men det är bara att kämpa vidare. Någon dag skall väl jag också få fast tjänst!

Åh. vilken härligt dag!

Idag har det mesta gått på rätt sätt. Klassen som var så jobbig igår var helt underbar idag! Bra diskussioner blandat med gott humör. Eleverna lyssnade och jag gjorde inte mycket fel.

Ett fel var dock att jag glömde en elev i datasalen. Det var riktigt dumt. Hon kom och knackade på arbetslagsrummet och gav mig en liten utskällning, vilket jag i allra högsta grad förstår. Hon hade, på grund av mitt slarv, kommit för sent till lektionen efter och fått ogiltig frånvaro. Jag lovade henne då att prata med hennes mentor och informera att denna ogiltiga frånvaron skulle strykas eftersom allt var mitt fel. Att eleven själv inte höll koll på tiden får jag väl tolka som att hon jobbade på otroligt bra.

När jag kom gående i korridoren idag var det några av de elever som jag tidigare var vikarie åt som började kommentera ett band som jag lyssnar på, och som jag ofta har bandtishor med. De sade att det bandet var asdåligt. När jag påpekade att de omöjligt kunde ha lyssnat på bandet om de sade så, lovade de att tills imorgon ha lyssnat på minst en låt med detta band. Jag gillar när det blir en sådan avslappnad och skön stämning!

Många av mina elever har gjort det mesta inom religionen så idag bestämde jag mig för att strunta i planeringen och göra en egen uppgift till eleverna. Först tänkte jag ta en gammal uppgift om Bibeln som jag tidigare kört, men bestämde mig för att testa något nytt. Eleverna skall få lära sig att slå i Bibeln. Oj oj oj vad opopulär jag kommer bli! Men det blir roligt om det fungerar!

Mina kollegor har också varit helt underbara idag! Uppmuntrande, humoristiska och välkomnande. Sådant gillar jag verkligen!

Imorgon kommer det bli en rörig dag eftersom eleverna skall till badhuset. Det blir alltid rörigt när man går ifrån schemat. Men vi får se hur det blir med det där.

Idag var första dagen på jobbet efter sportlovet och gissa om det märktes på eleverna.

När jag haft VFU har jag märkt att eleverna, direkt efter loven, antingen är sjukt sega och omotiverade eller sjukt överaktiva och omitiverade. Idag var mina elever det sistnämnda. De flamsade, pratade medan jag pratade, sprang runt och gjorde inte det de skulle. Idag var alltså en prövning.

Jag vet inte om jag gillar det här med piska och morot, men till dessa sjuor har jag minsann fått börja med detta vare sig jag tycker om det eller ej. Jag får hota med "en prick" om de inte sköter sig, vilket funkar. Än så länge. Jag undrar hur lång tid det tar innan de enbart ser det som ett tomt hot. Det jag tycker är så fruktansvärt är att eleverna inte kan hålla tyst och respektera andra som pratar utan hot. För det är ju det det är; var tyst annars!, jobba med det du skall annars! Lyssna på det jag säger annars!

Att få sjuor motiverade är också svinsvårt. Speciellt när man utför ett arbete som man själv inte lagt upp och som man inte riktigt ser syftet med. Planerar jag för ett arbetsområde så förbereder jag mig för att försvara det arbetet också, likaså att jag kan stå för arbetet eftersom det på så sätt blir lättare att motivera. Men att göra någon annans planering blir mycket svårare, eftersom jag inte alltid ser tanken bakom eller syftet med arbetssättet.

Det är svårt att sätta sig in i att jag bara är en vikarie. Jag vill ju vara så mycket mer nu när jag är färdig lärare. Jag vill ju "uträtta mina storverk" nu, men man vill ju inte klampa in i andra människors arbete.

Idag såg vi en film om Jesus på SO:n. Jag som har skrivit hela min C-uppsats i Religionshistoria om AV-Centralens film (heter ju inte så idag) har inte ett sådant gott öga till dessa filmer. Men det är också något man får släppa eftersom det faktiskt inte är jag som bestämmer vad som skall göras.

Just precis ringde en kvinna från Jehovas Vittnen på dörren. Jag, till skillnad från andra kanske, tycker det är svinintressant när "missionärer" kommer och ringer på så där. Men det är alltid lika kul att se reaktionen då jag öppnar dörren, de blir ställda och börjar staka sig. Jag kan inte förstå att man tycker att mitt utseende är så hemskt, det är ju nästan mainstream att ha piercingar och tatueringar och svart hår. Dock tycker jag inte om att behöva försvara min agnosticism, men jag vet ju att Jehovas är ute för att sprida Guds ord. Denna kvinna, Lena tror jag hon hette, var oerhört härligt och ställde frågor utan värderingar. Fantastiskt tycker jag!

För att summera denna dag så är jag trött, har ont i huvudet och ont i halsen efter dagens kämpande. Men jag känner mig ändå på något sätt tillfreds. Mina elever och jag kom överens om att vi skall ta nya tag imorgon. Blir spännande att se hur det löftet hålls.

Jag bestämde mig tidigt för att detta inte skulle bli en blogg som alla andra, där en helt okänd människa sitter och blajjar om ingenting och allt, men nu blir det visst ett inlägg som inte handlar enbart om lärarkarriären. Jag lovar att bättra mig!

I förrgår trodde jag faktiskt att jag skulle smälla av. Jag hade haft en bra dag i övrigt på universitetet och kom hem och var svinhungrig. Jag skulle värma resten från gårdagen, mexikansk majssoppa, och sedan sätta mig och kolla på Mia och Klara streamad från SVT, vilket faktiskt är ett bra och lagligt OCH gratis sätt att kolla på serier. Hejja SVT! Hur som helst skulle jag sätta ned min lilla soppskål på vardagsrumsbordet när katastrofen var ett faktum. Jag slant! Soppan lyckades på något sätt skvätta över laptop (Hela!), soffa, tapet, golv, balkongdörr, gardin, en keps, matta och tyvärr också över min stackars katt som så fridfullt låg och sov på soffan. Katten flög iväg in i sovrummet och gömde sig under sängen. Som tur var så var det ingen varm soppa, men herre gud! Hur kass känner man sig då? Jag lyckades göra rent allt utom soffa och katt, och som tur är är katter väldigt duktiga på att rengöra sig själva. Ush!

Varför skriver jag då ned denna katastrof? Jo...jag som är vidskeplig av mig får känningar om att detta bara är en mindre katastrof innan nästa kommer. Alltså att jag inte kommer få det där förbaskade jobbet i Gbg, än mindre att jag kommer lyckas så bra med vikariaten efter nästa vecka. Detta är det negativa med mig. Jag föreställer mig allt negativt innan det händer, och tar på något sätt ut förlusten i förskott. Istället för att göra tvärtom! Varför? Varför kan jag inte hoppas lite på mig själv? Jag tror jag är så rädd att bli besviken, att jag drar till med hela baksideskonkarongen i förväg, för att på något sätt förbereda mig på det värsta. Men samtidigt tror jag att man är sin egens herde och att man inte kan nå framgång förrän man tror på sig själv. Men jag tror visst mer på andra.

Självklart hoppas jag på jobbet i Gbg. Och det hr på något sätt tänts ett ljus för att jag har uppmärksammat att tjänster läggs ut mitt i terminen. Det trodde jag faktiskt inte. Men det är klart att lärare får sparken, säger upp sig eller blir sjukskrivna mitt i en termin. Sådana saker inträffar ju inte direkt lägligt sådär vid terminsslut. Jag tycker dock att det är ledsamt det där med sjukskrivningar. Vad är det egentligen för yrkesinriktning man valt? Det är ju inte direkt ovanligt med sjukskrivningar inom lärarkåren. Nej då hoppas jag att jag istället får tillträda någon nybliven mamma eller pappa, eller någon som vunnit på Triss i morgonsoffan på TV4.

Detta var alltså mitt helt, egentligen, onödiga inlägg...

Samtidigt som jag skrev in mig som vikarie började jag plugga en extra kurs. Jag ville ha en backup ifall det inte skulle bli så många vikariejobb. Denna vecka har vi sportlov så jag har varit på universitetet hel veckan på seminarier. Jag känner ingen press att jag måste klara kursen, eftersom jag har klarat lärarutbildningen, men det skulle vara roligt att kunna glassa med att ha poäng och betyg i två B-kurser. Jag har sedan tidigare Religion A, B & C, Historia A & B samt Geografi A. Nu läser jag alltså Geografi B. Det vore roligt att få ut Geografi B också, men som sagt, inget måste.

Idag fick jag reda på att den laboration vi skall ha nästa vecka, som är obligatorisk och som jag inte kan gå på eftersom jag sätter jobbet först, går att genomföra hemma. Alltså kommer jag inte missa något. Det känns jätteskönt eftersom jag än så länge alltså klarar av både heltidsplugg och heltidsjobb.

Jag har sökt ett vikariat som hemkunskapslärare i GBG, som jag skrev tidigare, och detta har jag inte hört något om. Visserligen går ansökningstiden ut idag, så det är inte så konstigt att man inte hört någonting. Jag ser dessvärre inte chansen att få jobbet som stor. Men det är ju alltid bra att söka, söka & åter söka allt man hittar. Får jag dock detta jobb måste jag nog sluta pluggandet, men som sagt; jag behöver ju inte dessa poäng. Sedan måste jag även fixa med CSN så jag inte krånglar ihop överbetalning så jag blir återbetalningsskyldig. Det skulle inte passa bra, när man inte ens vet om man kommer ha en inkomst om en månad.

Nästa vecka är ju sista veckan på mitt fasta vik, sedan blir det väl till att börja hoppa mellan skolorna igen. Jag gillar ju den skolan jag är på, och skall jag stanna i denna staden är det den skolan jag vill jobba på! Jag anmält mig som vik på de flesta ämnena och i alla årskurser, därför är det ovisst dag för dag vilken ålder man hamnar i och vilka ämnen man skall ha. Ärligt talat är jag inte bra på alla ämnen, så det känns otroligt osäkert när man skall ha t.ex. tyska vilket också märks på eleverna. Men det är bara att jobba på, alla tillfällen är bra tillfällen!